Jag saknar det som var förut. Vet inte varför men precis just nu önskar jag att jag bara kunde gå tillbaka två år i tiden och göra någonting åt saken, gör någonting åt någonting så att jag skulle slippa vara just här, just nu. Men tyvärr fungerar det ju inte så.

Men jag har bestämt mig för en sak. Jag ska försöka att bli den personen jag vill vara, inte den andra vill att jag ska vara. Jag ska börja träna. Jag ska äta bättre. Jag ska vara trevligare. Jag ska anstränga mig. Jag ska försöka få ett jobb. Jag ska försöka.
Hoppas bara att jag inte ger upp, igen. Det händer allt för ofta. Jag vet inte varför men jag måste vara den mest beslutsamma personen i världen som inte klarar av att fatta beslut och inte följa upp det jag lovat. Det ska jag ändra på. Jag ska göra mitt bästa för att bli en bättre människa. Jag gillar inte den jag är nu; då vill jag inte ens tänka på hur andra ser på mig. Ursch!

Hittade två bilder på mig igår när jag rensade lite och shiiiit vad jag saknar det där håret. Saknar min älskade snelugg. Inte ett världsproblem som världshungern eller AIDS men wtf.
Därför ska jag nu spara min lugg men klippa resten kort. Lite nedanför axlarna. Hoppas det blir bra.
Mamma tycker såklart inte att jag ska göra det, 'jag har så fint hår'... Men om jag själv inte är nöjd med det, då ska jag väl inte ha kvar det? Jag vill ha långt hår men just nu är mitt hår så himla slitet och äckligt att jag inte skulle ha något emot att raka av alltihopa... eller nu ska vi inte överdriva...
Hur som helst - ändring ska det bli; pronto!



Lite läskigt är det att jag sitter likadant på båda korten; jag vet!