Vet inte varför men jag har inte haft någon motivation till någonting på sistone. Har inte velat kliva upp på mornarna om jag inte vetat att det skulle hända någonting roligt. Jag har inte haft någon motivation att plugga, träna eller leva över huvudtaget. Vet inte varför som sagt men jag hoppas det ändras snart för det är jobbigt, som fan!

Alla runt omkring har sina liv och jag har mitt och oavsett vad som händer i mitt liv just nu så känns det som om det inte skulle kunna vara värre. Det känns som om allt som kan gå fel går fel och det som inte går överhuvudtaget var inte menat.

Varför ska jag vara den med sjuk otur? Varför är jag den som drabbats av det här? Varför just jag? Det finns nog en förklaring, kanske fler än en, kanske 1,000 men jag orkar inte. Gör verkligen inte det. Varför ska jag orka föresten? Kan inte allt bara bli bra för mig också, lika bra som det är för alla andra och deras perfekta liv.