Sitter och kollar på Sleeping with my sister på 5:an.

Är det verkligen fel att älska sitt syskon som mer än ett syskon? Är det inte kärlek som kärlek?
Jag tycker att kärlek är ömsesidigt mellan två vuxna människor där båda är medvetna om risker och konsekvenser. Alltså två vuxna syskon ska få älska varandra, leva tillsammans som ett par, så länge de båda vet vad som gäller. Men samtidigt så måste ju de båda veta vad som gäller.
Jag tycker att så länge ingen skadas, eller utsätts för fara så borde det inte vara någon fara, eller?

Det är en annan sak om det är incest mellan en förälder och ett barn, tycker jag, eftersom att de ändå har ett närmare band. Att ha sex med sitt barn, oavsett om barnet är vuxet och med på det är pedofili och incest för mig, det spelar ingen roll hur situationen ser ut. Det är fel. Barnen däremot, har de bara har en biologisk förälder gemensamt så borde det inte vara något problem. Har de dessutom inte växt upp tillsammans så borde det inte finnas någonting som säger emot det.

Jag har alltid tyck att en människa ska ha rätt att leva sitt liv som han/hon vill, så länge det inte skadar eller hotar någonting, eller någon annan. Det betder alltså även att ett par, som är biologiskt sett syskon, inte ska få skaffa barn. Riskerna för missbildningar och defekter är för stora och barn ska inte bhöva växa upp med sin mamma och pappa/faster och morbror som föräldrar. Det är inte rätt, varken för barnet eller för föräldrarna.

En av männen i dokumentären gjorde en liknelse med ett homosexuellt par. Han sa att 'för X antal år sen så var det tabu att vara homosexuell, det här är precis samma sak'. Exakt vad menar han med det? Jag tror aldrig att det kommer bli lika accepterat med syskonkärlek på den nivån som homosexuella accepteras idag.
Det är på ett sätt synd. Man borde ju tycka att man faktiskt har rätten att inte behöva ändra sina känslor, som t.ex. kärlek.