en bunt halv-fulla papper
Just nu känns allt väldigt tungt. Vet inte varför men det känns som om ingen förstår mig, som om ingen vet. Jag skulle vilja ha någon som jag kan berätta allt för, som jag vet inte för vidare det, oavsett vad. Hon finns men inte här. Hon finns i London/Cambridge. Varför är hon där och inte här? Varför är jag här och inte där? Varför kan inte jag bara få ha någon nära?
Jag har många, inte för många men många nog. Men de räcker inte. Det är ingen av dem som jag kan berätta allt för. Det är ingen av dem som jag kan blotta min själ för, medveten om att det stannar mellan oss.
Det känns som om alla andra har någon som de kan prata med. Alla andra har någon som fungerar som en bok man skriver i medan jag bara har en bunt halv-fulla papper.
Måste man betala någon för att lyssna på en. Verkligen lyssna? Vad kostar en timme hos en psykolog?