Jaha, återigen har man gjort bort sig.

Jag har ingen framtid som det ser ut just nu. Kom inte in i Skottland, har inte sökt några andra kurser i Sverige, fråga inte varför, måste plugga annars blir det av at betala för att bo kvar här, har inget jobb, dvs ingen inkomst så jag kan inte få pengarna på det sättet heller.

Jag vet ärligt talat inte vad jag ska göra.

Datumet för inlämning av kurser var för länge sen och jag skickade som sagt inte in någonting, mitt naiva fanskap! Ska jag säka måste jag köra på det so finns, det finns inget! Inte något av det jag vill ha och jag tänker inte gå i skolan bara för att... Det har jag redan gjort i 12 år!

Det känns jävligt surt just nu. Varför ska man växa upp för? Varför ska man bli vuxen och dra på sig en jävla massa ansvar och sånt skit? Varför kan man inte bara få vara en oskyldigt litet barn hela livet? Jag skulle inte banga på den kan jag meddela!

Hur som helst, jag vet inte vad jag ska göra. Har inget jobb, ingenting att plugga, jag har ingenting... Det måste det bli ändring på. Men hur?
Jag ska ju satsa på att ta körtkortet i sommar, blir inte förvånad om jag sumpar det också, men men. Då kanske det blir lättare att få job, förhoppningsvis! Men hur fan får man ett jobb om man inte haft jobb innan liksom? Tror jag ska dra med mig någon till Arbetsförmedlingen någon dag nu och se vad som kan ordnas.

Hemifrån vill jag flytta också men som det ser ut nu är det ju bara att glömma. Om inte någon underbar människa kan tänka sig att ta sig an en student som inte har inkomst eller något annat att komma med. Om den människan finns, var snäll lämna en kommentar!

Resfebern ska jag nog inte ens gå in på men jag kan nämna att jag skulle kunna döda någon för att få två veckors firhet från det här helveteshålet... Eller en vecka... Ja, eller en helg någonstans, anything!
Skönt ska det bli i alla fall att det bli Arvika med tjejorna, båt, Norrland... Mycket åka, mycket roligt med andra ord!

Oj det spårade visst ur lite här, tänkte skriva ett lite irriterat inlägg om mammas utbrott när hon hörde att jag inte hade sökt till andra utbildningar men tanken på sommarlovet, kompisarna, resorna (de få och små som kommer) och allt sånt roligt krossade alla tankar på att min framtid är körd, som det ser ut nu i alla fall. Ja, roligt att ta studenten om en månad när man inte har någonting, what so ever,  att göra efter skolan. Aja, jag får skylla mig själv för att jag blev blinded by Skottlands ansökan... Jag skyller på den, då mår jag mindre dåligt.

På något konstigt sätt kändes det bra att jag inte kom in i Skottland. Jag kan inte sätta fingret på vad det var med det kan ha varit p.g.a. att jag inte är riktigt nöjd med mig själv som jag är och jag kände mig inte riktigt mogen för att åka. Jag inbillade mig själv det när jag hade skickat in ansökan med tanke på att om jag hade kommit in så hade jag ju blivit tvungen att vara redo men nu blev det inte så. Skönt på ett sätt, lite jobbig (läs mycket jobbigt) och depremerande på ett annat. Jag ska ta och maila dem någon dag nu också och fråga vad det var jag failade på, dvs vad det var som gjorde att jag inte kom in. Vet inte om jag vill höra skiten men konstruktiv kritik; le och vinka!

Shit det här inlägget blev lite längre än jag hade väntat och tänkt mig men aja, har ni läst hit ner, congrats nu är det slut!